Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 TILL JOKDENS MEDELPUNKT
måste stadigt fastsurra allt som hör till vår last, och
hvar och en af oss binder sig äfvenledes fast. Vågorna
slå öfver våra hufvuden.
I tre dagar är det omöjligt att säga ett enda ord
till hvarandra. Vi öppna munnen och röra läpparna,
men icke ett ljud låter förnimma sig; man hör icke ens
om man ropar i öronen på hvarandra.
Min onkel närmar sig till mig och yttrar några ord;
jag tror att han sagt: "vi äro förlorade", men jag är
icke säker derpå.
Jag tager mitt parti och skrifver till honom orden:
"Låtom oss taga ned seglet".
Genom tecken tillkännagifver han, att han
samtycker dertill.
Innan han haft tid att lyfta upp sitt hufvud, synes
en eldskifva vid kanten af flotten. Masten och seglet ha
på en gång försvunnit, och jag har sett dem flyga upp
till en svindlande höjd, liknande urverldens fantastiska
fogel Pterodactylus.
Vi* äro stela af förskräckelse. Den halft hvita,
halft azurfärgade eldkulan, stor som en tiotums bomb,
vandrar långsamt framåt, under det den med förvånande
snabbhet vrider sig omkring under stormens gissel. Hon
går än hit, än dit, promenerar på en af flottens bjelkar,
hoppar upp på säcken med lifsmedlen, stiger åter lätt
ned derifrån, tager ett språng och snuddar vid
krut-kanistern. O, fasa! Vi springa i luften! Nej! Den
glänsande skifvan aflägsnar sig; den närmar sig till Hans,
som stadigt betraktar henne; till onkel, som faller ned
på knä för att undvika henne; till mig, som är blek och
darrande, trots ljuset och värmen; hon dansar bredvid
min fot, och jag försöker att draga den tillbaka, men
kan icke.
En lukt erinrande om salpetersyra uppfyller luften; den
genomtränger strupen och lungorna, så att man storknar.
Hvarför kan jag ej draga tillbaka min fot? Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
