Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35 - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOS.TETTE KAPITLET
213
är då fastnitad vid flotten? Denna elektriska kula har
magnetiserat allt jern ombord; instrumenten, verktygen,
vapnen röra sig och stöta emot hvarandra med ett skarpt
klingande; spikarna i mina skodon sitta hårdt fast vid
ett i trävirket inslaget jernstycke. Jag kan icke draga
min fot tillbaka.
Med en häftig ansträngning rycker jag den slutligen
lös, i samma ögonblick som kulan är på väg att indraga
den i sin hvirflande rörelse och fatta mig sjelf, om . . .
Ah! hvilket oerhördt sken! Kulan springer sönder!
Vi öfverhöljas af eldslågor!
Derpå blir allt mörkt, men jag har dock haft tid
att se min onkel utsträckt på flotten, Hans alltjemt vid
sitt roder och "spottande eld" under inflytande af den
elektricitet, som genomtränger honom!
Hvart gå vi? Hvart taga vi vägen?
Tisdagen den 27 Augusti. — Jag vaknar upp ur
en långvarig vanmakt. Stormen fortfar, blixtarna
utbryta liksom ett yngel ormar, utsläppta i luften.
Äro vi ännu på hafvet? Ja, och framdrifna med
oberäknelig hastighet. Vi hafva passerat under England,
under kanalen, Frankrike, bela Europa kanske!
Ett nytt buller låter höra sig! Det är tydligen
hafvet, som brytes mot klippan! . . . Men då . . .
TRETTIÖSJETTE KAPITLET.
Här slutar hvad jag kallat "skeppsjournalen", som
lyckligtvis räddades från skeppsbrott, och jag återtager
nu min berättelse på samma sätt som förut.
Hvad som tilldrog sig, då flotten stötte mot strån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
