- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
220

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

till jordens medetptJnkt

de faror, vi utstått — allt detta måste vi nu börja om
igen. Vi hade gått baklänges i stället för framåt! Men
min onkel återvann snart sin fattning.

— Hm! Odet spelar mig dessa spratt! utbrast han.
Elementen sammansvärja sig emot mig! Luft, eld och
vatten förena sina krafter för att hindra min färd!
Nåväl! De skola lära känna, hvad min vilja förmår. Jag
tänker ej gifva vika, ej draga mig en tum tillbaka, och
vi få väl se, hvem som rår, menniskan eller naturen!

Stående upprätt på klippan, förbittrad, hotande,
tycktes Otto Lidenbrock, liksom den vilde Ajax, trotsa
gudarna. Men jag ansåg det vara lämpligt att komma
emellan och lägga band på denna vanvettiga vrede.

— Hör mig, — sade jag till honom i bestämd ton;
— det fins en gräns för all ärelystnad här på jorden,
och man kan inte kämpa mot det omöjliga. Vi äro illa
utrustade för en sjöresa. Femhundra mil tillryggalägges
ej på några dåligt hopfogade bjelkar, med en filt till
segel, en käpp till mast och rakt emot de lössläppta
vindarna. Vi kunna inte styra, vi äro en lekboll för
stormarna och handla som dårar, om vi ännu en gång
försöka att verkställa denna omöjliga öfverfart!

Jag skulle kunnat hålla på i tio minuter för att
framlägga bela raden af dessa ovedersägliga skäl, utan
att blifva afbruten, men detta kom sig endast af
tankspriddheten hos professorn, som icke hörde ett ord af
mina argument.

— Till flotten! — utbrast han slutligen.

Detta var bela hans svar. Jag måtte göra, hvad
som helst, bönfalla eller blifva ond, så stötte jag mot
en vilja, hårdare än graniten.

Hans afslutade i detta ögonblick flottens reparation;
man skulle kunnat påstå, att denna besynnerliga varelse
anade min onkels planer. Med några stycken
surturbrand (brunkol) hade han åter gjort farkosten fullt bruk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free