- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
221

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trettiosjunde kapitlet

221

bar; ett segel var redan hissadt, och vinden lekte i dess
fladdrande veck.

Professorn yttrade några ord till vägvisaren, som
strax derpå började bära ombord våra effekter och göra
allt klart till afresa. Luften var temligen ren, och
vinden stadigt på nordvest.

Hvad kunde jag väl göra? Ensam motsätta mig
två? Omöjligt! Om åtminstone Hans förenat sig med
mig, men nej! Isländaren tycktes icke hafva någon egen
vilja. Det såg ut som om han aflagt ett löfte om
fullständig sjelfförsakelse. Jag kunde ingenting utverka af
en tjenare, som var sin herre så undergifven. Man
måste gå framåt.

Jag stod sålunda i begrepp att intaga min vanliga
plats på flotten, då min onkel hejdade mig med en
åtbörd.

— Vi resa inte förr än i morgon, — sade han.

Jag lät honom förstå, att jag underkastade mig allt.

— Man bör inte försumma något, — återtog ban,
— och efter som ödet drifvit mig till denna del af
kusten, så vill jag inte lemna den utan att hafva
undersökt densamma.

Denna anmärkning blir begriplig, då man besinnar,
att vi visserligen återkommit till norra stranden, men
icke till samma punkt, hvarifrån vi första gången lagt
ut. Port-Graüben borde vara belägen längre vester ut.
Ingenting borde således vara förnuftigare än att
omsorgsfullt undersöka omgifningarna kring denna nya
landsträcka.

— Låtom oss gå ut på upptäckter! — sade jag.

Vi gingo och lemnade Hans åt sitt arbete.
Landremsan mellan vattenranden ocli foten af bergmurarna
var ganska bred, så att man kunde gå en halftimme utan
att stöta på klippväggen. Våra fötter krossade otaliga
snäckskal af alla former och storlekar, der de första
formationernas djur lefvat. Jag upptäckte också ofantliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free