Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtionde kapitlet
241
Vinden var icke gynsam för en farkost, som ej kunde
kryssa, och på många ställen måste vi derför hjelpa oss
fram med våra jernskodda käppar. Ofta tvungos vi af
klippor, som sköto ut i vattenbrynet, att göra temligen
långa omvägar; men efter tre timmars segling, det vill
säga omkring klockan sex på aftonen, uppnådde vi
slutligen en lämplig landningsplats.
Jag sprang upp på stranden, följd af min onkel och
isländaren. Sjöresan hade alldeles icke lugnat mig,
tvärtom, Jag föreslog till och med att bränna "våra
skepp", för att afskära all reträtt, men min onkel satte
sig deremot, och jag fann honom förunderligen liknöjd.
— Låtom oss åtminstone, — sade jag, — resa utan
att förlora ett ögonblick.
— Ja, min gosse; men först skola vi undersöka
detta nya galleri, för att få veta om vi behöfva göra i
ordning våra repstegar.
Min onkel tände sin Ruhmkorffs-apparat; flotten
qvarlemnades bunden vid stranden; för öfrigt var
tunnelns öppning ej tjugu steg derifrån, och vår lilla trupp
begaf sig dit med mig i spetsen.
Öppningen var nästan cirkelrund och höll ungefär
fem fot i diameter; den mörka tunneln var borrad i
hårda klippan och väl polerad af de eruptiva ämnen, åt
hvilka den fordom lemnat väg; dess nedre kant låg
jemn-högt med marken, så att man utan någon svårighet kunde
. intränga deruti.
Vi följde nästan en horisontel plan, då vårt
framträngande efter blott några steg afbröts genom ett
väldigt stenblock, som stängde vägen.
— Fördömda klippa! — utbrast jag i vredesmod,
då jag plötsligt såg mig hejdad af ett oöfverstigligt
hinder.
Vi sökte till höger och venster, öfver och under,
men der fans ingen väg, ingen öppning. Jag fann mig
högeligen besviken i mina förhoppningar och ville icke
Jules Ver ne. Till jordens medelpunkt. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
