- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
242

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

till jordens medetptJnkt

medgifva verkligheten af detta hinder. Jag lutade mig
ned och spanade öfver och under klippstycket, men stötte
på samma granitbarrier. Hans förde lampskenet öfver
hvarje punkt af väggen, men ej heller denna visade det
minsta afbrott i sitt fasta sammanhang. Vi måste
uppgifva hvarje hopp att komma vidare.

Jag hade satt mig ned på marken; onkel vandrade
med stora steg fram-och tillbaka i gången.

— Nå, men Saknussemm då? — inföll jag.

— Ja, — sade onkel, — hejdades äfven ban af
denna stenport?

— Nej, nej! — återtog jag lifligt. — Detta
klippstycke har plötsligt stängt vägen, till följd af någon
jordstöt, något af dessa seismiska fenomen, som skaka
jordens öfra lager. Många år hafva förflutit mellan
Sak-nussemms återkomst och detta klippstyckes fall. Är
det inte klart, att detta galleri fordom utgjort en väg
för lavan och att de eruptiva ämnena då cirkulerat
obehindradt? Se blott dessa färska remnor, som fåra
granit-hvalfvet! Det består af sammanförda block, kolossala
stenar, liksom om någon jettes hand arbetat på dess
byggande; men en dag blef tryckningen för stor, och
detta block gled ned till marken och stängde vägen, lik
slutstenen i ett hvalf, som rasar ned. Det är ett
tillfälligt hinder, som Saknussemm inte påträffat, och om vi
inte kunna undanrödja det, äro vi ovärdige att
framtränga till jordens medelpunkt.

Det var jag, som talade på detta sätt; professorns
ande hade helt och hållet uppfylt min själ. Begäret
efter upptäckter lifvade - mig; jag glömde det förflutna
och föraktade det tillkommande. För mig fans numera
ingenting till på ytan af detta klot, i hvars sköte jag
fördjupat mig, hvarken städer eller landsbygd, hvarken
Hamburg, Königsstrasse eller min stackars Graüben/som måste
anse mig för alltid förlorad i jordens inre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free