Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
till jokdens medelpunkt
FYRTIOFÖRSTA KAPITLET,
Följande dag, Torsdagen den 29 Augusti, blef en
märklig dag i denna underjordiska resa, och jag kan
ännu icke erinra mig den utan att förskräckelsen
kommit mitt hjerta att klappa fortare. Från detta ögonblick
hafva vårt förnuft, vårt omdöme, vår uppfinningsförmåga
icke mera någon talan i berättelsen, utan vi blifva full- •
komliga lekbollar för naturfenomenen.
Klockan sex voro vi på benen. Ögonblicket
nalkades, då vi med krutets tillhjelp skulle bana oss en väg
genom graniten.
Jag gjorde anspråk på äran att få antända minan.
Då detta var gjordt, skulle jag sammanträffa med mina
kamrater på flotten, som icke blifvit aflastad; derefter
skulle vi lägga ut från stranden för att undgå faran af
explosionen, hvars verkningar måhända icke komme att
inskränka sig till det inre af berget.
Luntan borde enligt vår beräkning räcka i tio
minuter, innan den antände krutladdningen, och jag hade
således god tid på mig för att återkomma till flotten.
Jag beredde mig icke utan någon tvekan på att
utföra min roll.
Efter en hastigt intagen måltid gingo min onkel
och jägaren om bord, medan jag stannade på stranden,
försedd med en påtänd lykta, hvarmed jag skulle tända
eld på luntan.
— Gå, min gosse, — sade onkel till mig, — och
kom genast tillbaka till oss!
— Var lugn, — svarade jag; — jag tänker inte
roa mig på vägen.
Jag begaf mig genast till galleriets mynning,
öppnade min lykta och fattade ändan af luntan.
Professorn höll sin kronometer i handen.
— Är du färdig? — ropade han till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
