- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
245

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TrEtTioförsta kapitlet

245

— Ja!

— Godt! Tänd på då, min gosse!

Hastigt tände jag luntan, som sprakade vid
beröringen med lågan, och vände derpå springande om till
stranden. •

— Kom om bord, — sade min onkel, — och låtom
oss lägga ut!

Med en kraftig stöt förde Hans oss åter ut på
vattnet. Flotten aflägsnade sig omkring tjugu famnar
från land.

Ögonblicket var spännande; professorn följde med
ögonen kronometerns visare.

— Ännu fem minuter! — sade han. — Ännu fyra!
Tre! — Min puls slog dubbla slag i sekunden.

— Ännu två! En! . . . Remnen, granitberg!

Hvad tilldrog sig? Jag tror inte, att jag hörde

ljudet af explosionen, men klipporna ändrade form inför
mina ögon och skilde sig åt som ett förhänge. Jag såg
en bottenlös afgrund öppnas på stranden. Hafvet råkade
i raseri och utgjorde blott en enda oerhörd våg, på hvars
rygg flotten höjde sig lodrätt.

Vi störtade omkull alla tre. På mindre än en
se-ikund efterträddes dagsljuset af ett becksvart mörker och
derpå kände jag den fasta stödjepunkten försvinna, icke
för mina fötter utan för flotten. Jag trodde att den
rusade lodrätt ned, men det var ej så; jag ville tala till
min onkel, men vattnets brusande skulle hindrat honom
att höra mig.

Oaktadt mörkret, bullret, öfverraskningen,
sinnesrörelsen insåg jag hvad som händt.

Under klippan, som nyss sprungit i luften, fans ett
tomt svalg; explosionen hade åstadkommit ett slags
jordbäfning i den af springor genomfårade marken, svalget
hade öppnat sig, och det till en ström förvandlade hafvet
förde oss med sig. Jag ansåg mig förlorad.

En timme, två timmar — hvad vet jag? — för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free