- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
258

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

TILL JORDENS MEDEtPtJNKT

verkligt barnslig undersökning. Men jag följde strömmen
af mina tankar ocb beherskade dem icke!

Det var tydligt, att vi drefvos framåt af en
erup-tiv rörelse; under flotten flöt kokhett vatten och under
vattnet ett belt lavaflöde, ett aggregat af stenar, som
vid kraterns spets skulle spridas i alla rigtningar. Yi
voro således i öppningen till en vulkan. Intet tvifvel
derom.

Men i stället för den utslocknade vulkanen Sneffels
var det nu fråga om en vulkan i full verksamhet. Jag
undrade derför, hvilket detta berg kunde vara och på
hvilken punkt af jorden vi skulle blifva uppkastade.

I de nordliga regionerna, derom kunde ej vara
något tvifvel. Före missvisningen hade kompassen aldrig
afvikit från sin rigtning. Anda från Cap Saknussemm
hade vi blifvit förda hundratals mil rakt i norr. Hade
vi kanske återkommit till Island? Skulle vi åter
upp-slungas genom Heklas krater eller något af de andra sju
eldsprutande bergen på ön? På en sträcka af femhundra
mil vesterut fann jag under denna breddgrad inga andra
än de föga kända vulkanerna på nordvestra kusten af
Amerika. I öster fans en enda, på åttionde
latitudsgraden, nemligen Beerenberg på ön Jan Mayen i granskapet
af Spetsbergen! Kratrar saknades således visst icke, och
de voro tillräckligt rymliga för att utspruta hela arméer!
Men genom hvilken utaf dem vi skulle utgå, var just
hvad jag sökte gissa.

Mot morgonen ökades den uppstigande rörelsen.
Om hettan tilltoge i stället för att minskas vid
närmandet till jordytan, så måste orsaken dertill vara, att den
härledde sig från ett vulkaniskt inflytande och var helt
och hållet lokal. Rörande vårt fortkomstsätt återstod
intet tvifvel för mig. En ofantlig kraft af flere hundra
atmosferer, frambragt genom de i jordens sköte hopade
ångorna, dref oss oemotståndligt framåt. Men för hvilka
oräkneliga faror utsatte den oss icke!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free