- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
261

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43 - 44

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FYKTIOFJERDE KAPITLET

261

hvarje ny ansats framdrefvos med förökad kraft och
framslungades liksom en projektil. Under uppehållen höll
man på att qväfvas; under framryckandet betog oss den
brännande luften andedrägten. Jag tänkte ett
ögonblick på, hvilken vällust det skulle vara att plötsligt
åter befinna sig i de hyperboreiska trakterna, i en köld
af trettio grader under fryspunkten. I min öfverretade
inbillning vandrade jag på de arktiska regionernas snöfält,
och jag längtade efter det ögonblick, då jag skulle få
rulla mig på polens istäcken! För öfrigt förvirrades
småningom mitt hufvud af de upprepade stötarna. Utan
Hans skulle jag mer än en gång hafva krossat hufvudet
mot granitväggen.

Jag eger således icke något säkert minne qvar utaf
hvad som tilldrog sig under de följande timmarne, blott
en oredig hågkomst af sammanhängande dunder, af
bergets skakning och en hvirflande rörelse, hvaraf flotten
fattades. Den vaggade på lavaströmmen, midt i ett regn
af aska, omgifven af fräsande lågor. En stormvind,
som man skulle trott vara framdrifven ur någon ofantlig
bläster, underhöll den underjordiska elden. Ännu en
sista gång såg jag Hans’ ansigte i ett rödaktigt sken,
sedan erfor jag endast samma gräsliga förskräckelse som
den arme syndare, hvilken är fastbunden vid en
kanonmynning, bör känna i det ögonblick skottet brinner af
och skingrar hans lemmar i luften.

FYRTIOFJERDE KAPITLET.

Då jag åter öppnade ögonen, kände jag mig
kraftigt fasthållen vid bältet af vägvisarens ena hand; med
den andra understödde ban min onkel. Jag var icke
svårt sårad, utan snarare mörbultad genom en svårare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free