Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOFJEKDE KAPITLET
267
Under det vi sålunda öfverlemnade oss åt hvilans
behag, syntes ett barn mellan tvenne olivdungar.
— Se der, — utbrast jag, — hafva vi en invånare
i detta lyckliga land!
Det var en liten stackare, mycket dåligt klädd, med
temligen lidande uppsyn och som tycktes blifva högeligen
förskräckt vid vår åsyn; halfnakne och med ovårdadt
skägg hade vi i sjelfva verket ett ganska motbjudande
utseende, och så framt det ej var ett land för tjufvar,
så voro vi just egnade att skrämma dess invånare.
I det ögonblick gossen ämnade taga till flykten,
sprang Hans efter och tog fatt på honom, trots hans
skrikande och sparkande.
Min onkel började att efter bästa förmåga lugna
honom och frågade honom på god tyska:
— Hvad heter detta berg, min lille vän?
Barnet svarade icke.
— Godt, — sade min onkel, — vi äro icke i
Tyskland.
Han upprepade samma fråga på engelska.
Barnet svarade icke mer då; jag stod som på nålar.
— Är han då stum? — utbrast professorn, som
stolt öfver sin språkkunskap upprepade sin fråga på
franska.
Samma tystnad hos barnet.
— Låtom oss då försöka med italienska, — återtog
min onkel och yttrade på detta språk:
— Dove tio i sia mo?
— Ja, hvar äro vi? — eftersade jag otåligt.
Barnet teg.
— Hvad nu! Vill du svara? — skrek professorn,
som började intagas af vrede och ruskade barnet i öronen.
— Cotne si norna questa isola?
— Stromboli! — svarade den lille herden, som gled
ur händerna på Hans och ilade rakt bort öfver fältet.
Vi tänkte icke på att qvarhålla honom. Stromboli!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
