- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
268

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

TILL JORDENS MEDEtPtJNKT

Hvilken verkan frambragte ej detta oväntade namn på
min inbillning! Vi befunno oss midt i Medelhafvet, i den
mytologiskt minnesvärda aioliska archipelagen, på det
gamla Strongylum, der Æolus höll vindarna och
stormarna fängslade med kedjor. Och dessa blåa berg, som
rundade sig i öster, voro Calabriens berg! Och denna
vulkan, som reste sig söderut vid horisonten, var Ætna,
sjelfva det vilda Ætna.

— Stromboli! Stromboli! — upprepade jag.

Min onkel gestikulerade och talade liksom jag; man
skulle kunnat tro, att vi uppstämde en lofsång!

Ack, hvilken resa! hvilken märkvärdig resa!
Ingångna genom en vulkan, hade vi gått ut genom en
annan, och denna andra var belägen mer än tolfhundra
mil ifrån Sneffels, från detta ödsliga, till verldens
yttersta kant bortslungade Island! Slumpen hade fört oss
till de härligaste trakter på jorden. Vi hade öfvergifvit
den eviga snöns region för den eviga grönskans och
lemnat öfver våra hufvuden den kalla zonens gråaktiga
dimma för att återkomma till Siciliens azurfärgade himmel.

Efter en delikat måltid, bestående af frukter och
friskt vatten, begåfvo vi oss åter på väg för att uppnå
Strombolis hamn. Att omtala på hvad sätt vi kommit
till ön, syntes oss icke försigtigt; italienarna med sin
vidskeplighet skulle troligtvis ansett oss för demoner,
uppkastade ur underjordens sköte, och vi måste således
besluta oss för att passera för fattiga skeppsbrutna. Det
var mindre ärofullt, men mera säkert.

Under vägen började min onkel mumla:

— Men kompassen! kompassen, som visade åt norr!
Hur skall jag förklara detta faktum?

— Kors! — sade jag med en ton af djupt förakt,
det kan inte förklaras, det är mycket enkelt!

— Jo, det vore vackert! En professor vid
Johan-næum, som inte kunde förklara orsaken till ett kosmiskt
fenomen, det vore skam!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free