Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET
271
Just då dessa frågor voro som mest brinnande,
erfor min onkeln en verklig sorg. Oaktadt hans böner hade
Hans lemnat Hamburg; mannen, som vi hade att tacka
för allt, ville icke låta oss betala vår skuld. Han greps
af hemlängtan till Island.
— Farväl, — sade han en dag, och med detta enkla
afskedsord reste ban till Reykiavik, dit han lyckligt
anlände.
Vi voro mycket fästade vid vår hederlige ejderjägare;
hans frånvaro skall icke utplåna minnet af honom hos
dem, hvilkas lif ban räddat, och jag kommer säkerligen
icke att dö utan att ännu en gång hafva återsett honom.
Slutligen bör jag tillägga, att denna resa till jordens
medelpunkt väckte oerhördt uppseende i verlden. Den
blef tryckt och öfversatt på många språk; de anseddaste
tidningar aftryckte de förnämsta episoderna deraf, som
kommenterades, diskuterades, angrepos och försvarades
med samma ifver i de troendes och de tviflandes läger.
Sällsynt nog fick min onkel under sin lifstid njuta hela
den ära ban förvärfvat, och mr Bamum föreslog honom
till och med att mot ett mycket högt pris låta visa sig
i Unionens stater.
Men en ledsamhet, för att icke säg plåga, insmög
sig dock i all denna ära; en sak förblef oförklarlig,
nemligen frågan om kompassen, och för en lärd blir ett
dylikt oförklaradt fenomen en moralisk plåga. Men
himlen förbehöll min onkel en oblandad lycka.
En dag, då jag höll på att ordna en samling
mineralier i hans arbetsrum, varseblef jag den märkvärdiga
kompassen och företog mig att undersöka den.
I sex månader hade den stått der i sin vrå, utan
att drömma om all den förtret, den förorsakat oss.
Huru häpen blef jag ej i en hast! Jag uppgaf ett
rop, och professorn skyndade till mig.
— Hvad är det? — frågade han.
— Kompassen! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
