Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. I hvilket författaren försöker att, apropos betjenten Frycollin, åter upprätta månens anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle haft något emot att gifva ett utlopp åt sin vrede
genom att riktigt grundligt mörbulta den olycklige
betjenten. Men de fingo lika litet tid dertill som denne
att svara dem.
I detta ögonblick ljöd en hvissling genom luften.
Samtidigt tändes en sorts elektrisk sol ute på slätten.
Det var utan tvifvel en signal, och i detta fall
betydde den säkert, att stunden var inne för att utöfva
någon slags våldsgerning.
På kortare tid än det behöfdes att tänka det, kommo
sex karlar framrusande ur skogen och kastade sig två
öfver Onkel Prudent, två öfver Phil Evans och två öfver
betjenten Frycollin — de två sista voro tydligen
öfverflödiga, ty negern var alldeles ur stånd att försvara sig.
Så öfverraskade än presidenten och sekreteraren vid
Weldoninstitutet blefvo öfver detta anfall, ville de dock
sätta sig till motvärn. Men de hade hvarken tid eller
krafter dertill. Inom några sekunder, sedan de blifvit
tystade genom en munkafle och deras ögon förbundits,
släpades de, kufvade och bundna till händer och fötter, i
största hast tvärs öfver slätten. Hvad kunde de tro
annat än att de råkat ut för detta slags samvetslösa
menniskor, hvilka icke tveka att plundra folk, sedan
de släpat dem med sig djupt in i skogen. Men deraf
blef emellertid intet. Man undersökte icke en gång deras
fickor, oaktadt Onkel Prudent alltid, trogen sin vana,
hade några tusen dollars på sig.
En minut efter detta öfverfall och utan att ett enda
ord vexlats mellan de anfallande kände Onkel Prudent,
Phil Evans och Frycollin, att man helt varsamt lade ned
dem, icke på gräsplanen utan på en slags planka, som
svigtade under deras tyngd. Der lades de nu bredvid
hvarandra. En dörr stängdes om dem. Sedan underrättades
de genom en nyckels omvridande i låset om, att de
voro fångar.
Nu hördes ett oafbrutet susande, alldeles som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
