- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
51

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. I hvilket ett stillestånd i fiendtligheterna uppgöres mellan presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Tack!

— Ah, jag ber! . . . Inga tacksägelser, — svarade
den andre.

— Phil Evans?

— Onkel Prudent?

— Här äro vi icke längre president och sekreterare
i Weldoninstitutet, således ej heller fiender!

— Ni har rätt, — svarade Phil Evans. — Här äro
vi endast två menniskor, som skola hämnas på en tredje,
hvars öfverfall kräfver stränga repressalier. Och denna
tredje . . .

— Det är Robur!

— Det är Robur!

Se der ändtligen en punkt, i hvilken de båda
konkurrenterna voro helt och hållet eniga. Angående denna
sak behöfde man ej frukta någon dispyt.

— Och er betjent? — frågade Phil Evans, i det han
pekade på Frycollin, hvilken flåsade som en sälhund, —
skola vi icke lösa hans band.

— Icke ännu, — svarade Onkel Prudent. — Han
skulle taga lifvet af oss med sin klagolåt, och vi hafva
annat att göra än att sysselsätta oss med honom.

— Hvad då, Onkel Prudent?

— Att rädda oss, om det är möjligt.

— Ja, till och med om det är omöjligt.

— Ni har rätt, Phil Evans, till och med om det är
omöjligt!

Det kunde icke ett ögonblick falla presidenten och
hans kollega in att tvifla på, att det icke var denne
egendomlige Robur, som var upphofsmannen till enleveringen.
Det är också sant, att vanliga tjufvar skulle, sedan de
tagit ifrån dem deras klockor, nipper, plånböcker och
portemonnaier, kastat dem i Schuylkillfloden och gifvit dem ett
dugtigt knifhugg i bröstet, i stället för att stänga in dem
i — ja, i hvad? — Detta var i sanning en vigtig fråga,
som man måste komma på det klara med, innan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free