Ingenjör Roburs luftfärd / 96 (1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIONDE KAPITLET.

I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.

Onkel Prudent och Phil Evans voro fast beslutna
att fly. Om de icke haft att göra med åtta synnerligen
kraftfulla män, hvilka utgjorde luftskeppets besättning,
så skulle de kanske vågat en strid. En djerf kupp skulle
kanske gjort dem till herrar ombord och tillåtit dem att
stiga ned på någon punkt i Förenta staterna. Men som
de endast voro två — Frycollin kunde nemligen icke
tagas med i räkningen — så var detta icke att tänka
på. Då man således icke kunde komma någonstädes med
våld, så måste man taga sin tillflykt till list, så snart
som Albatros skulle stiga ner till jorden. Det var detta,
som Phil Evans sökte göra begripligt för sin otåliga
och lättretliga kollega, hvilken han alltid fruktade skulle
begå någon våldsamhet, som kunde förvärra ställningen.

I alla händelser var det lämpliga ögonblicket ännu
icke inne. Luftskeppet ilade med snabb fart öfver Stilla
hafvet. Morgonen derpå, den 16:de Juni, såg man icke
längre kusten. Då emellertid kusten bildade en stor
bugt från ön Vancouver ända till Aleutiska ögruppen,
— en del af ryska Amerika, som afträddes till
Förenta staterna 1867 — så skulle Albatros sannolikt komma
att passera dess yttersta udde, om ban icke ändrade
kurs.

Hvad nätterna föreföllo de båda kollegerna långa!
De skyndade sig derför vanligen att så fort som möjligt
lemna sin hytt. Men denna morgon hade daggryningen
redan länge upplyst horisonten i öster, då de kommo ut
på däcket. Man nalkades solståndet i Juni, den längsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>