Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensam, ibland åtföljd af underbefälhafvaren Tom Turner.
Endast halfva antalet propellrar voro i gång, men detta
var nog för att hålla apparaten uppe i de lägre
luftlagren.
Under dessa förhållanden kunde besättningen på
Albatros roat sig med att fiska för att förskaffa sig litet
omvexling, om Stilla hafvets vatten hade varit fiskrika.
Men på dess yta syntes endast några hvalfiskar med gul
buk, af det slag som mäter ända till tjugufem meter i
längd. Dessa äro de farligaste hvalarna i de nordliga
hafven. Fiskarena akta sig väl för att anfalla dem,
emedan de ega en ofantlig styrka.
Men genom att harpunera en af dessa hvalfiskar,
vare sig med vanliga harpunen, med Flechterska raketen
eller med bomber, försedda med spjut, af hvilket senare
slag man hade en samling ombord, skulle detta fiske
kunnat ega rum utan fara.
Men hvad skulle en dylik onödig massaker tjena till?
I alla händelser och utan tvifvel för att visa de båda
medlemmarna af Weldoninstitutet hvad man kunde
åstadkomma med hans luftskepp, ville Robur anställa jagt på
en af dessa vidunder till hvalar.
Vid ropet: “Hval! hval!“ gingo Onkel Prudent och
Phil Evans ut ur sin hytt. Kanske det kunde vara
någon hvalfiskfångare i sigte ... I så fall hade båda, för
att slippa ur sitt flygande fängelse, varit i stånd att
störta sig i hafvet, i beräkning på att blifva upptagna
i en båt.
Hela Albatros’ besättning stod uppstäld på
platformen. Man väntade.
— Vi skola således våga oss på försöket, master
Robur? — frågade underbefälhafvaren Tom Turner.
— Ja, Tom, — svarade ingeniören.
I den ruff, der maskineriet hade sin plats, stodo
maskinisten och hans båda medhjelpare på sin post,
färdiga att utföra de order, som skulle meddelas dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
