- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
132

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kristianias latitud. Tio timmar endast för att tillryggalägga
dessa tvåtusen kilometer! Man skulle i sanning kunnat
tro, att ingen mensklig kraft skulle vara i stånd att längre
hejda Albatros’ fart, alldeles som om resultaten af den
kraft, den under sin fart utvecklade, och jordens
attraktion skulle hållit den uppe i en oföränderlig rörelsebana
omkring jordklotet.

Den stannade emellertid, och det just öfver det
beryktade Rjukanfoss i Norge.

Gaustafjället, hvars spets beherskar det natursköna
Telemarken, föreföll att vara en gigantisk afvisare, som
förbjöd Albatros att vidare fortsätta sin färd åt vester.

Från denna stund räknadt styrde också Albatros
kosan rakt åt söder utan att minska farten.

Men hvad gjorde Frycollin under denna otroligt
hastiga färd?

Frycollin satt stum inne i sin hytt och sof nästan
oafbrutet utom vid måltidstimmarna.

Då höll François Tapage honom sällskap och gjorde
ofta narr af hans rädsla.

— Jaså, min gosse! — brukade han säga, — du
skriker ej längre! ... Du behöfver verkligen icke alls
genera dig! ... Du slipper undan med två timmars
uthängning! ...Jaha! ... med den hastighet, som vi nu hafva,
skulle det minsann vara ett ypperligt luftbad för dem,
som lida af reumatism!

— Jag tycker att allt lossar i fogningarna! — sade
Frycollin.

— Det kan väl hända, min hederlige Fry! Men vi
gå så fort, att vi icke en gång kunna falla! ...Det är
då åtminstone alltid en tröst!

— Är det sant?

— På min gascognarära!

För att nu hålla oss till sanningen och icke
öfverdrifva som François Tapage, så var det säkert, att de
uppehållande propellrarnas hastighet kunnat minskas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free