Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prudent fick en annan idé. Som man vet tog han sig
ibland en liten pris, men man får väl ursäkta denna lilla
ovana hos en amerikanare, som skulle kunnat haft värre.
I egenskap af snusare var han naturligtvis i besittning
af en snusdosa — numera tom. Denna snusdosa var
gjord af aluminium. Om den kastades ned och någon
rättsinnig medborgare fick se den, så skulle han säkert
taga upp den; och om han tog upp den, skulle han bära
den till närmaste poliskontor, och der skulle man taga
kännedom om dokumentet, hvilket skulle låta dem veta, i
hvilken belägenhet Robur eröfrarens båda offer befunno sig.
Sagdt och gjordt. Skriften var kortfattad, men den
sade allt, och Weldoninstitutets adress uppgafs med
begäran att låta skrifvelsen få vidare befordran dit.
Då detta var gjort stoppade Onkel Prudent in
papperet i snusdosan, virade derefter om densamma med ett
tjockt linneband, som han knöt stadigt till, lika mycket
för att hindra dosan från att öppnas i fallet som för att
den icke skulle slås sönder mot marken. Nu var intet
annat att göra än att afvakta ett gynsamt tillfälle.
Den svåraste manövern af alla under denna snabba
färd öfver Europa, var att komma ut ur ruffen, att krypa
på platformen med risk att föras bort af lufttrycket och
allt detta till på köpet i hemlighet. Det gick dessutom
icke an, att snusdosan fölle ned i något haf, någon vik,
sjö eller annat vattendrag. Då skulle den varit förlorad.
Det var i alla fall icke omöjligt, att de båda
kollegerna genom detta medel skulle kunna lyckas att åter
träda i förbindelse med den bebodda verlden.
Men i detta ögonblick var det ljusan dag. Vore
det icke bättre att vänta till natten och draga fördel af
vare sig en minskning i farten eller ett uppehåll för att
lättare kunna lemna ruffen? Kanske man då skulle kunna
uppnå platformens kant, så att man kunde se sig för och
icke behöfva låta den dyrbara snusdosan falla annat än
öfver en stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
