Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt vattenförråd. Men tack vare dess utomordentliga
hastighet voro dess reservoirer ännu midt uti Afrikas
öknar fylda med det vatten, som hemtats från Hydaspes
i Kaschmirdalen.
Observerades Albatros af araberna, moabiterna och
negrerna, hvilka mellan sig dela Ouarglas oas? Alldeles
säkert, ty den saluterades med några hundra bösskott, fast
kulorna föllo ned igen utan att hafva kunnat uppnå den.
Nu inbröt natten, denna öknens tysta natt, hvars
hemligheter Felicien David så poetiskt skildrat.
Under de följande timmarna vände luftskeppet sig
mot sydvest och passerade de stora passen vid El Galea,
af hvilka det ena upptäcktes 1859 af den djerfva
fransmannen Duveyrier.
Det herskade ett djupt mörker. Man kunde icke
se något af de trans-sahariska jernvägarna, hvilka hålla
på att byggas efter Duponchels förslag — ett långt
jernband, som skall förena Algier med Timbuctu, genom
Laghauot och Gardaia och längre fram gå ända till
Guineabugten.
Albatros inträdde nu i eqvatorialregionen på andra
sidan om kräftans vändkrets. På tusen kilometers afstånd
från Saharas nordliga gräns for den öfver den väg, der
major Laing fann sin död år 1864; den korsade vidare
karavaners väg, som foro från Marocko till Sudan, och
på denna del af slätten, hvilken innehas af “tuâregs“
kunde man höra det som kallas "sandens sång", ett mildt,
klagande sorl, som tyckes uppstiga från jorden.
En enda obehaglig händelse inträffade. Ett moln
af gräshoppor uppfylde nemligen luften, och en sådan
massa af dessa djur öfversvämmade luftskeppet, att det
hotade att “kantra“. Man skyndade att befria sig från
denna öfverflödiga last, med undantag af några hundra,
som François Tapage lade beslag på. Dessa anrättade
han sedan på ett så läckert och aptitligt sätt, att
Frycollin dervid för ett ögonblick glömde sin förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
