- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
150

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvisslande toner öfverröstade alla de öfriga instrumenten.
Dessutom aflossades hvarje minut musköter och
bössor samt kanoner, hvilkas lavetter skakade så att de
hotade att krossa de qvinliga artilleristerna, och
slutligen uppstämdes ett allmänt hurrande och skrikande så
intensivt, att det skulle kunnat öfverrösta det starkaste
åskdunder.

I ett hörn af ängen och bevakade af soldater, stodo
sammanpackade de fångar, hvilka voro bestämda att göra
den aflidne konungen sällskap till andra verlden, ty döden
fick icke beröfva denne någon af hans herskarerättigheter.
Vid Ghozos, Bâhadous faders begrafning, hade
sonen skickat med honom tretusen. Nu kunde
naturligtvis icke Bou-Nadi göra mindre för sin företrädare.
Behöfdes det icke talrika budbärare för att samla ihop
icke allenast de stora andarna utan äfven alla himlens
gäster, hvilka voro inbjudna att utgöra den aflidna
monarkens följe?

Under en timmes tid förekom intet annat än tal,
haranger och lyckönskningar, afbrutna af danser, utförda
icke allenast af bajadererna ex professo utan äfven af
amazonerna, hvilka dervid utvecklade ett äkta krigiskt
behag.

Men nu nalkades det ögonblick, då offret skulle ega
rum. Robur, som kände till Dahomeys blodiga
plägseder, förlorade icke ur sigte de fångar, män, qvinnor
och barn, hvilka voro bestämda till detta slagtoffer.

“Minghan“ höll sig redo vid foten af kullen. Han
svängde sitt skarprättarsvärd, hvilket var försedt med
en krokig klinga och ett handtag i form af en fogel
af metall, hvars tyngd gjorde att hugget träffade ännu
säkrare.

Denna gång var han icke ensam om att förrätta
bödelstjensten. Han skulle icke hunnit med alla
afrättningarna. Bakom honom stodo ett hundratal andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free