Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans fara öfver ett helt haf utan att känna af någon sjösjuka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midvinter. Albatros skulle, om den komme längre söderut,
snart erfara verkningarna deraf.
För öfrigt “hade hafvet en känning af det“, som
sjömännen bruka säga. Den 18:de Juli, bortom
stenbockens vändkrets, visade sig ett annat fenomen, hvilket
kanske skulle åstadkommit förskräckelse ombord på ett
fartyg.
En egendomlig rad af lysande vågor utbredde sig
öfver vattenytan med en hastighet så stor, att man kunde
uppskatta den till minst tvåhundrafemtio kilometer i
timmen. Dessa vågor reste sig på ett afstånd af ungefär
tjugufem meter från hvarandra, i det de lemnade långa,
ljusa fåror efter sig.
Framemot natten, som nu föll på, kastades ett starkt
sken ända upp till Albatros. Denna gång skulle man
kunnat taga det för en lysande meteor. Robur hade
aldrig förr haft tillfälle att sväfva öfver ett haf af eld
— eld utan hetta, som man icke behöfde undvika genom
att fly till de högre luftlagren.
Detta fenomen förorsakades säkert af elektriciteten,
ty man kunde ej tillskrifva det närvaron af ett fiskstim
eller en samling af dessa mikroskopiska djur, hvilka
frambringa fosforescens.
Detta gaf anledning till den förmodan, att luften
var starkt laddad med elektricitet.
Följande dag den 19:de Juli skulle troligen också
ett fartyg varit rätt illa ute på detta haf. Men Albatros
var oberoende af vindarna och vågorna likasom den
mäktiga fogel, hvars namn den bar. Om den icke fann
behag uti att uppehålla sig nära vattenytan, som
stormfoglarna bruka, så kunde den i stället liksom örnen stiga
upp till de högre luftlagren för att der finna solsken
och lugn.
Vid denna tid hade man passerat den fyrtiondesjunde
södra parallelcirkeln. Dagen varade icke mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
