Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans fara öfver ett helt haf utan att känna af någon sjösjuka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade sin hytt, slungades med en sådan fart akterut, att
de löpte fara att kastas öfverbord.
På samma gång som Albatros roterade, följde den
med skydragen, hvilka svängde omkring med en
hastighet sådan att propellrarna skulle kunnat afundas den.
Då luftskeppet slapp ur den ena hvirfveln drogs det in
i en annan med fara att blifva vridet ur led eller slaget
i bitar.
— Ett kanonskott! — skrek ingeniören.
Denna befallning stäldes till Tom Turner.
Underbefälhafvaren hade krupit ihop bredvid den lilla
artilleripjesen, som stod på midten af platformen och der
verkningarna af centrifugalkraften voro föga känbara. Han
förstod genast hvad Robur menade. Inom ett ögonblick
hade han öppnat slutstycket på kanonen och stoppat in en
patron, hvilken han tagit fram ur ammunitionslådan, som
var fästad vid lavetten. Skottet brann af, och plötsligt
skingrades skydraget tillika med molnen, som utgjorde
dess orsak.
Luftskakningen hade varit tillräcklig att skingra
skydraget och det ofantliga molnet, som upplöstes i regn,
genomkorsande synkretsen med vertikala strimmor,
ofantliga lysande trådar, utspända från hafvet till himlen.
Albatros, som nu ändtligen var fri, skyndade sig att
stiga upp några hundra meter.
— Ingenting sönder ombord? — frågade ingeniören.
— Nej, — svarade Tom Turner. — Men det der
var en lek, som det ej vore angenämt att förnya!
Albatros hade verkligen under ett tiotal minuter
sväfvat i stor fara. Hade det icke varit för dess
ofantliga hållbarhet, så hade den förgåtts i denna hvirfvel af
skydrag.
Huru långa föreföllo ej timmarna under denna färd
öfver Atlanten, då intet afbröt enformigheten!
Dessutom blefvo dagarna allt kortare och kölden tilltog.
Onkel Prudent och Phil Evans sågo föga till Robur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
