- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
171

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa farvatten ända till kap Horn, skulle alla de
sydligaste delarna af Stilla hafvet vara betäcka med isfält
och isberg. Isen skulle då bilda en barrière, som var
omöjlig att genomtränga så väl för de starkaste fartyg
som för de djerfvaste sjöfarande.

Albatros skulle säkert genom att sätta
propellervingarna i en hastigare rotation kunnat höja sig öfver
isbergen, som staplats upp på oceanen och vidare öfver
bergen, som reste sig på polarfastlandet — om det
verkligen är ett fastland, som utgör liksom kalotten på de
södra polarländerna. Men skulle Robur verkligen vågat
att midt uti polarnatten trotsa en köld, som kunde
sjunka ända till sextio grader under fryspunkten? Nej,
säkerligen icke?

Sedan Albatros hade tillryggalagt ett hundratal
kilometer åt söder, ändrades dess rigtning till vestlig med
afsigt att styra kosan mot någon okänd ö i en af Stilla
hafvets ögrupper.

Under Albatros utbredde sig denna glänsande
genomskinliga slätt, som sträcker sig mellan det amerikanska
och det asiatiska fastlandet. I detta ögonblick hade
vattnet antagit denna besynnerliga färg, hvaraf det fått
namnet “mjölkhafvet“. I den halfskumma dager, som
de svaga solstrålarna icke längre kunde lysa upp, var
bela Stilla hafvets yta af en mjölkhvit färg. Man skulle
kunnat tro det vara ett vidsträckt snöbetäckt fält, hvars
vågiga former icke voro märkbara, då de sågos från
denna höjd. Om detta haf hade varit tillfruset till följd
af kölden, förvandladt till ett ofantligt isfält, skulle dess
utseende icke varit annorlunda.

Man vet nu, att det är myriader glänsande
partiklar, fosforescerande atomer, hvilka frambringa detta
fenomen. Men hvad som kunde förvåna, det var att
påträffa denna opalfärgade massa annorstädes än i indiska
oceanens vatten.

Efter att under de första timmarna på dagen hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free