- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
172

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stått ganska högt sjönk barometern plötsligt mycket
hastigt. Detta var tydligen tecken, hvilka hade bort
oroa ett fartyg, men som Albatros kunde sätta sig öfver.
Man kunde i alla händelser antaga, att någon
fruktansvärd orkan nyligen upprört Stilla hafvets vatten.

Klockan var ungefär ett, då Tom Turner gick fram
till ingeniören och sade:

“Master Robur, se då på den der svarta punkten
vid horisonten! . . . Der . . . alldeles i norr om oss! . . .
Det kan väl ej vara en klippa?

— Nej, Tom, det fins intet land på den sidan.

— Då måste det vara ett skepp eller åtminstone
en båt.

Onkel Prudent och Phil Evans, hvilka begifvit sig
förut, betraktade den punkt, som Tom Turner utpekat.

Robur bad att få sin marinkikare och började ifrigt
observera det signalerade föremålet.

— Det är en båt, — sade han, — och jag skulle
vilja påstå, att det finnes menniskor deri.

— Skeppsbrutna? — utbrast Tom.

— Ja, skeppsbrutna, hvilka varit nödsakade att
öfvergifva sitt fartyg, — svarade Robur, — stackars
olyckliga menniskor, hvilka icke längre veta, hvar land
finnes, och hvilka kanske hålla på att dö af hunger och
törst. Nå väl, det skall icke sägas, att Albatros icke
försökte att komma dem till hjelp!

En befallning sändes till maskinisten och hans båda
biträden. Luftskeppet började långsamt sänka sig. På
hundra meters höjd öfver vattenytan stannade det, och
nu fördes det af sina framdrifvande propellrar
skyndsamt mot norr.

Det var verkligen en båt. Dess segel fladdrade af
och an på masten. Af brist på vind kunde den ej längre
komma någonstädes. Förmodligen hade ingen enda af de
skeppsbrutna krafter nog att sköta en åra.

På bottnen af båten lågo fem menniskor, inslumrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free