Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstöra luftskeppet med hela dess samling propellrar. Om
också icke explosionen fullbordade förstörelseverket med
ett enda tag, så skulle detta ske genom fallet.
Ingenting var lättare än att lägga denna kartesch i ett hörn
af hytten, så att den sprängde sönder platformen och
trängde igenom skeppsskrofvet ända ned till dess spant.
Men för att framkalla explosionen måste man laga
att knallhatten, hvarmed karteschen var försedd,
kreverade. Detta var den kinkigaste delen af företaget,
ty antändningen af denna knallhatt fick icke ega rum
annat än i ett visst ögonblick, som skulle beräknas med
ytterlig noggranhet.
Onkel Prudent hade emellertid resonerat som så:
då man slutat att reparera den främre propellern skulle
luftskeppet fortsätta sin färd mot norr, och vidare var
det troligt, att Robur och hans folk sedan skulle begifva
sig akterut för att iståndsätta den bortre propellern.
Men då skulle Onkel Prudent kunna hindras i sitt
företag derigenom, att hela besättningen befann sig i
närheten af hytten. Derför hade han beslutit att begagna
sig af en lunta för att på så vis icke framkalla
explosionen förrän på en gifven tid.
Se här huru han förklarade saken för Phil Evans:
— På samma gång som jag tog karteschen, tog jag
också krut. Med tillhjelp af detta krut skall jag
förfärdiga en lunta, hvars längd skall stå i förhållande till
den tid, då vi vilja att den skall antända, och som skall
stickas in i knallhatten. Min afsigt är att tända på
luntan vid midnatt och laga så, att explosionen eger
rum mellan klockan tre och fyra på morgonen.
— Bra uttänkt! — svarade Phil Evans.
Man ser, att de båda kollegerna hade kommit
derhän att med den största kallblodighet ingå i detaljer
rörande det fruktansvärda förstörelseverk, hvarvid de
sjelfva skulle komma att sätta till lifvet. Det hade
samlats inom dem en sådan fond af hat mot Robur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>