Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftiga framfart. Det fans ämnen nog att underhålla dem
under ännu fem till sex dagar.
Natten hade redan fallit på, då Robur och hans
folk afbröto sitt arbete. Den främre propellern hade
ännu icke blifvit satt tillbaka på sin plats. Det
behöfdes ännu tre timmars arbete, för att den åter skulle blifva
i stånd att arbeta. Ingeniören beslöt derför, sedan han
rådgjort med Tom Turner, att unna litet hvila åt sitt
folk, som var alldeles förbi af trötthet och att
uppskjuta till följande dag, hvad som återstod att göra. Det
var för öfrigt alldeles för mörkt, för att man skulle
kunnat fortsätta med detta arbete, som fordrade en ytterlig
noggranhet, och de elektriska lamporna skulle endast
lemnat en otillräcklig belysning.
Allt detta visste Onkel Prudent och Phil Evans icke
af. De rättade sig efter hvad de hört Robur säga och
trodde derför, att den främre propellern skulle blifva
färdig innan natten, och att Albatros omedelbart derpå
skulle fortsätta sin färd mot norr. De trodde således,
att den hade lemnat ön, under det att den ännu låg kvar
för ankar vid densamma. Denna omständighet skulle komma
att gifva sakerna en helt annan vändning än hvad de
förmodat.
Natten var mörk och månen syntes ej till. Stora
tunga moln gjorde mörkret ännu djupare. Man kände
redan, att det började blåsa upp en lätt bris. Det kom
några flägtar från sydvest; men de rubbade icke Albatros,
som förgäfves slet på sitt ankare, hvars vertikalt
utsträckta lina höll den qvar vid marken.
Onkel Prudent och hans kollega, hvilka stängt sig
inne i sin hytt, vexlade endast några få ord, under det
de lyssnade till det susande ljud, som frambringades af
de uppehållande propellrarna och som öfverröstade hvarje
annat ljud ombord.
Strax efter midnatt sade Onkel Prudent:
— Tiden är inne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
