Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom något större svårigheter. Men detta kunde icke
komma menniskor att tveka, hvilka icke hade skytt att
offra sitt eget lif.
Båda smögo sig nu fram öfver däcket och
stannade emellanåt i skydd af rufferna för att lyssna efter
något buller. En fullkomlig stillhet herskade öfverallt.
Intet ljus lyste genom gluggarna. Luftskeppet var icke
allenast försänkt i den djupaste tystnad utan äfven i den
djupaste sömn.
Emellertid nalkades Onkel Prudent och hans
följeslagare Frycollins ruff. Plötsligt stannade Phil Evans.
— Vakten! — sade han.
En man låg också verkligen utsträckt bredvid ruffen.
Om han sof, så var det åtminstone mycket lätt. Om
han slog allarm, så vore all flykt omöjlig.
På detta ställe fans det några rep samt bitar af
linne och segelduk, som hade användts vid lagningen af
propellern.
Ögonblicket derefter hade de stoppat en kafle i
munnen på den stackars mannen, bundit honom till
händer och fötter och slutligen surrat fast honom vid en af
stolparna, hvilka bildade barrièren. Han var således
urståndsatt både att skrika och att röra sig från stället.
Allt detta hade försiggått nästan utan buller.
Onkel Prudent och Phil Evans lyssnade . . .
Oafbruten tystnad herskade i rufferna. Alla sofvo ombord.
De båda flyktingarna — kan man icke gifva dem
detta namn? — kommo nu fram till Frycollins hytt.
François Tapage lät höra en ljudlig snarkning, hvilket
var mycket lugnande.
Till sin stora förvåning behöfde Onkel Prudent icke
öppna dörren till hytten. Den stod redan öppen. Han
stack in hufvudet genom dörren och drog sig strax derpå
tillbaka.
— Der fins ingen! — sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
