- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
197

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ingen? . . . Hvar kan han då vara? —
mumlade Phil Evans.

De gingo derpå ända fram till fören i tanke, att
Frycollin möjligen låg och sof i något hörn.

Ingen syntes till.

— Skulle den der kanaljen möjligen gått oss i
förväg? — sade Onkel Prudent.

— Antingen han gjort det eller icke, — svarade
Phil Evans, — så hafva vi icke tid att vänta längre!
Låtom oss skynda!

Utan att tveka fattade de båda flyktingarna, den
ena efter den andra, tag i repet med båda händerna, höllo
fast om detsamma med fötterna och gledo så ned mot
marken, dit de anlände alldeles helskinnade.

Hvilken njutning var det icke för dem att beträda
denna jord, från hvilken de så länge varit skilda, att
hafva fast mark under fötterna, att icke längre vara
lekbollar i luften!

De gjorde sig redo att begifva sig till det inre af ön
genom att följa den lilla bäcken, då en skugga plötsligt
reste sig framför dem.

Det var Frycollin.

Ja, negern hade verkligen fått samma idé som hans
herre och hade varit nog djerf att förekomma denne utan
att yttra ett enda ord om sina afsigter.

Men detta var icke någon lämplig tid för
bestraffning, och Onkel Prudent gjorde sig just i ordning att
uppsöka någon tillflyktsort på en aflägsen del af ön, då
Phil Evans hejdade honom.

— Hör mig Onkel Prudent, — sade han. — Vi
hafva nu undsluppit Roburs våld. Han och hans folk
äro hemfallna åt en förskräcklig död. Må vara att ban
förtjenar den, men om han gåfve oss sitt hedersord på,
att han icke försöker att gripa oss . . .

— En sådan persons hedersord!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free