- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
203

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. kap. Hvilket lemnar läsaren i en obehaglig ovisshet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det att allt måtte göras med den största noggranhet.
Var det icke nödvändigt, att han snart åter blefve
fullständigt herre öfver sitt luftskepp? Om han icke lyckades att
gripa flyktingarna, skulle dessa slutligen komma tillbaka
till sitt fädernesland. Man skulle anställa efterforskningar.
Ön X skulle kanske icke undgå dem. Och då
skulle det vara slut med denna tillvaro, som Albatros’
passagerare skapat sig — en öfvermensklig och sublim
tillvaro!

I detta ögonblick nalkades Tom Turner ingeniören.
Klockan var en qvart öfver ett.

— Master Robur, — sade han, — det förefaller mig
som om brisen hölle på att mojna af, fast den tar till
litet i vester.

— Hvad utvisar barometern? — frågade Robur,
sedan han observerat himlens utseende.

— Den står ungefär som förut, — svarade Tom
Turner. — Men det förefaller mig i alla fall som molnen
sänkte sig under Albatros.

— Det har du rätt i, Tom, och i så fall vore det
alls icke omöjligt, att det regnade nere vid hafsytan.
Men hvad betyder det, bara vi hålla oss öfver
regnlagren! Vi skola icke derigenom hindras i vårt arbete.

— Om det regnar, — återtog Tom Turner, — så
måste det vara ett fint duggregn, — åtminstone kan man
antaga det på molnens form, — och det är troligt, att
brisen i de lägre luftlagren alldeles mojnar af.

— Utan tvifvel, Tom, — svarade ingeniören. — Men
icke dess mindre tror jag det är bäst, att vi icke sänka
oss ännu. Först måste vi reparera våra skador, och
sedan kunna vi manövrera som oss för godt synes. Allt
beror på den saken.

Några minuter öfver två var den första delen af
arbetet afslutad. Den främre propellern var åter
lyckligt och väl på sin plats och staplarna, som satte den i
gång, kommo åter i verksamhet. Hastigheten ökades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free