Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Hvilket afslutar denna sannfärdiga berättelse om Albatros, utan att den dock får något egentligt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen den 29:de April var allting färdigt.
Sedan klockan elfva sväfvade den ofantliga ballongen
några fot öfver marken färdig att höja sig i luften.
Vädret var förträffligt och alldeles som bestäldt för
detta vigtiga experiment. Det hade möjligen kunnat
vara bättre, om vinden varit litet starkare, ty då skulle
experimentet varit mera bevisande. Man hade i sjelfva
verket aldrig tviflat på, att icke en ballong skulle kunna
styras i lugnt väder; men då det blåser blir förhållandet
helt annorlunda och under sådana vilkor borde ett
experiment företagas.
Emellertid rörde sig nu icke en enda flägt, och ej
heller fans det någon utsigt till att det skulle blåsa upp.
Denna dag förfogade Nord-Amerika för ovanlighetens
skull icke öfver någon af dessa trefliga orkaner från
det outtömliga förråd, hvaraf det brukar exportera till
vestra Europa, och aldrig kunde en tidpunkt varit bättre
vald för ett experiment med ballong.
Man behöfver väl icke nämna, att en ofantlig
menniskomassa var samlad i Fairmount-Park, att talrika tåg
hade tillfört Pensylvaniens hufvudstad nyfikna från alla
de kringliggande staterna, att det den dagen var en
fullständig stagnation inom handels- och industriverlden,
på det att alla måtte komma i tillfälle att öfvervara den
vigtiga tilldragelsen, både arbetsgifvare och arbetstagare,
män, qvinnor, åldringar, barn, kongressmedlemmar,
representanter för armén, magistratspersoner, reporters samt
svarta och hvita infödingar, alla hoppackade på den
vidsträckta slätten. Ej heller behöfver man beskrifva denna
folkmassas häftiga rörelser, dessa oförklarliga svallvågor,
dessa plötsliga påtryckningar, hvilka göra en
folksamling så orolig, så upprörd. Det är lättare att tänka sig
än att beskrifva de otaliga hurrarop, hvilka höjdes från
alla sidor alldeles som när man släpper upp raketkistor,
då Onkel Prudent och Phil Evans blefvo synliga på
platformen nedanför luftballongen, som var prydd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
