Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väckarklocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken av det faktum att denna världskonflikt fortsätter
ett år, två år utan att kvinnorna rör ett finger att
få slut på den. Vi vet att vår medverkan behövs för
att föra krig, men splittrade och maktlösa kan vi inte
dra den enkla slutsatsen som borde ge sig därav och
vägra denna medverkan. Vi märker inte vilken med-
veten och omedveten oförskämdhet som ligger i att
vi inte tillfrågas om någonting varken före, under
eller efter dessa världskrig. Vi kränks inte tillräck-
ligt i våra samveten över vår overksamhet och makt-
löshet, ty vi anser dem självfallna. Vi tänker inte på
att om vi håller denna inställning ända till slutet,
kommer den nya världen att gestaltas utan hänsyn
till oss.
Vid förra krigets slut ville männen tacka kvin-
norna för att de uthärdat så länge, och så fick de
medborgerliga rättigheter på båda sidor om de nuva-
rande frontlinjerna. Likväl är kvinnornas ansvars-
känsla inför det som sker mycket mindre märkbar nu
än förra gången. Då försökte många av dem de-
monstrera sin avsky för kriget och sin solidaritet
utöver gränserna. Något sådant är inte möjligt nu.
Mindre fredskärlek? Nej men den är engagerad hos
respektive nationalstater. Man kan inte förena en
överstatlig fredsmission med den starka nationella
bundenhet som kvinnorna råkat i under mellankrigs-
åren.
Har vi inte starka skäl att pröva om vår ställning,
våra så kallade segrar och vinster, hela vår hållning?
Den uppgift att bearbeta opinionen för medling
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
