Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patriarkatets triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom domarinna. Och samma ämbete innehade märk-
värdigt nog prinsessan Elisabeth av Böhmen som på
1600-talet var protestantisk abbedissa i Heerwerdens
gamla klosterområde i Westfalen med domsrätt över
7.000 undersåtar. Hon var Cartesii vän men också
William Penns. Hon skymtar i Emilia Fogelklous
bok om Penn, där vi finner den ståtliga damen ”sitta
ute på gården med sin stickning och höra vittnes-
målen liksom Debora under eken”. Debora var som
bekant domarinna i Israel. Då hennes samtida, här-
föraren Barak, skulle ge sig ut mot den kananeiske
konungens män sade han enligt Domarebokens fjärde
kapitel till henne: ”Om du går med mig, så går jag,
men om du icke går med mig så går icke heller jag.”
Det är underligt i detta sammanhang att tänka på hur
till sig man varit över den första kvinnliga notarie
som fick gå in i en domsal och expediera några bety-
delselösa mål innan den egentliga sessionen började.
Vi har alla vetat att den första kvinnorörelsen
strävade att åt kvinnorna erövra rätt att utöva hant-
verk och handel. Men vi har inte tänkt på att de då
försökte återerövra gamla privilegier.
Självständiga hantverkare och affärskvinnor fanns
det gott om under medeltiden, även om man inte räk-
nar det husliga arbetet som hantverk vilket det dock
är. En gång i början på 1500-talet står Albrecht
Dürer på en trottoar i Antwerpen och åskådar en
religiös procession. Bland andra skrån som deltar i
den är också änkornas skrå, bestående av ”kvinnor
som med egna händer förtjänar sitt bröd”. De är
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
