- Project Runeberg -  Noveller / Häfte 1. Kärlek och politik /
40

(1840-1851) [MARC] Author: Vilhelm Fredrik Palmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[--]{+mig, och beslöt att deltaga i sällskapet, ehuru jag
just icke hade någon bal-costume och ehuru jag
föröfrigt inte särdeles älskar sådana slags nöjen.
På vägen fick jag det infallet att bereda damerna
en liten förströelse i denna enformiga lustbarhet,
visserligen förknippad med ett ögonblicks altera—
tion, men sedan så mycket angenämare att minnas.

Men besinnade du då icke, då du så obetänk-
samt lössläppte tigern, att han kunnat klösa sönder,
bita ihjäl oss allesammans? frågade drottningen.

Bita ihjäl? upprepade Dom Miguel skrattan-
de. Detta djur, ’som min kongliga moder och det
öfriga sällskapet behagat upphöja till namn, heder
och värdighet af cn tiger, är dock egentligen till
sin natur helt simpelt en Jagguar, till sin charak-
ter en pultron, och till sin profession för närva-
rande en betjcnt, ty han har nedlåtit sig, att tills
vidare tjena mig såsom hund. Jag har sjelf fån-
gat honom som unge, tamt och dresserat honom.
Han har föga mera mod än en slagtarhund, angri-
per sällan någon, som ej retar honom, och han
var sjelf dessutom så litet angelägen oin den äran
att blifva presenterad vid hofvet, att jag förut
måste reta honom och med våld kasta fram honom
i salen. Till ytterligare nästan öfverflödig säker-
het äro klorna och framtänderna på honom afså-
gade. Herrskapet behagar alltså benäget inse,
att här omöjligen kunde komma i fråga den min-
sta fara, på sin höjd några lindriga, alldeles o-
skadliga klösningar.

Det fägnar mig, min son, att du ickc mcuat+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:59:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vpfnovell/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free