Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+Omöjligt! Andrada. Clementina skulle då af
egen fri vilja samtyckt att resa omöjlighetens mur
inellan sig och mig!
Ja, men forst sedan hon blef fullt öfvertygad
och fullkomligt klart insåg, att hon omöjligen kun-
de komma att tillhöra er. Då beslöt hon, att bry-
ta alla sina öfriga band med verlden, och lefva en-
sam för sin saknad. Jag upprepar än en gång, att
jag och mina söner gjorde allt, för att öfvertala
henne från detta beslut, emedan vi af grundsats
anse dessa inrättningar såsom onaturliga och sam-
hällsvidriga, och ännu mer, emedan jag dessutom
icke utan den bittraste smärta kunde skiljas från
henne, och slutligen emedan vi alla ville bereda
henne cn gladare frauitid. Men hennes föresats var
orygglig; och just derföre att jag icke mer ville
oroa ett hjerta, hvilket vi redan så djupt bedröf-
vat, blef hon sänd till det mål hon åt sig utsett.
Olyckliga, förblindade Clementina! Men nämn
mig, Andrada, namnet på detta kloster!
Nej, äfven icke i det fall om detta stode mig
fritt. Hon är nu för alltid bunden, för evigt fä-
stad vid denna fridens hamn. Till och med om
det skulle lyckas er, att bortföra henne, så skulle
hon, enligt sina stränga, djupt religiösa grundsat-
ser icke vilja köpa sin lycka med hvad hon anser
för ett brott, en mened.
Men jag måste ändock se henne, tala vid hen-
ne, taga afsked af den förlorade!
Det skulle blott tjena till att ånyo i hennes
bröst uppröra lidelsens stormar, som tyckas börja+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
