Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
as
Förgäfves grubblande, erinrade jag tftig
änteli-gen en juvelerare, hos h vilken jag en och annan gång
hade handlat. Det var en fin och vidtberest man,
en affällig Christen, trodde man; —• det föll mig
in att han kunde hjelpa mig ur min förlägenhet.
I den ring jag ägde af min älskarinna, hade
jag funnit några skrifttecken, »om tycktes
innehålla en mening. Jag gick till honom, visade
honom min okatt, frågande om han kunde uttyda
dessa bokstäfver. — Visserligen, svarade Jussuf*
De ord, som här läsas, betyda på di& språk:
Till den.lilla Fanny. Du ser således, herre,
att denna inskrift innehåller ingenting märkligt.
— Och hvad är namnet på det språk, som dessa
ord tillhöra? frågade jag. — Det folk, som
nyttjar detta tungomål, bor långt bort, afskildt
genom många haf och konungariken; det kallar sig
Fransmän. Dock flickans namn är engelskt.
Men säg, nådige herre, huru ha* denma ring
kommit i dina händer? Vill du kanhända sälja den?
Den har väl intet egentligt värde, men den är ej
arbetad i någon dålig smak, och jag är litet
svag for europeiskt kram.
Utan att finna för godt att inlåta mig i något
vidare förklaringar, köpte jag blott några
småsaker, för att vinna hans benägenhet, och föreläde
honom sedan åtskilliga talesätt, hvilka jag
anmodade honom öfversätta på fransyska och
långsamt fö res äga mig. Jag uppskref hvarje ljutl,
så noga som möjligt^ ined persiska bokstäfver
och bad honom att få komma igen, hvar till han
sa mycket hellre, samtyckte, som han kunde för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
