Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livilka hander skulle jag dessutom med mera
trygghet anförtro det? — Jag djerfves försäkra, att
dess värde uppgår mot ett litet furstedöine.
Nådige herre, min erkänsla ... — Huru mycket
önskar du då? frågade jag afbrytande. — Jag
Öfverlemnar beloppet helt och hållet åt ert
ädelmod: mina inköp måste rätta sig derefter, men
ju mera penningar jag kan använda, ju större
skall min vinst blifva.
Jag framtog ett halft dussin guldpungar och
lemnade dem åt Jussuf, som med en illa dold
rofgirighet instoppade dem, sedan han förut vägt
dem i handen, och nu gjorde sig färdig att taga
af sked med en hastighet, som om han fruktade
att jag skulle ångra mig och fråntaga honom dem.
1 morgon, forfor han, af reser en liten karavan
till Indien, hvilken jag önskade medfölja.
Nibe-höfver ej mer min tjenst: det är endast nödigt
att ni visar er. Tillåter ni att jag begagnar mig
af detta tillfälle? — Res, nickade jag. — I en
ström af ord, och i den mest svulstiga orientaliska
stil, började han nu ömsom prisa min bruds
skönhet och behag, ömsom den sällhet som väntade
mig, ömsevis åter mitt ädelmod samt värdet af
den välgerning jag visat honom. — Godt, godt,
afbröt jag; res och var lycklig! — Han gick,
men kastade vid utgåendet tillbaka en
besynnerlig blick, i hvilken jag då endast trodde mig
igenkänna snålhetens tillfredsstälda förnöjelse.
Du bedrager mig förmodligen: du ämnar
rymma och aldrig mer återkomma mod dessa pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
