Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ock vid den första morgonstrålen framgingo
Paradisets svartögda Jungfrur, och började på
de gräsrika ängarna uppföra lekar, dansa och fläta
kransar. Efter dem kom en tropp männer, som
under skuggan af en lummig ceder, nedsatte sig
i krets på marken. På deras vink uppsteg från
jorden ett jaspisbord, besatt med gull-fat och
kristallbägare, i hvilka frukter sjelf villigt
ned-dignade och drufvor frivilligt blödde. Och så
kom en skara af små luftandar nedsväfvande på
glänsande vingar: en del betjenade de spisande,
en del uppförde en ljuflig, sinnesretande musik.
Sedan männerna ätit och ömnigt lyutit af det
himitielska vinet, som aldrig berusar; gingo de
till jungfrurna, som satte sina kransar på deras
hufvuden, hvar efter hvarje par, arm i arm,
förlorade sig i de dunkla iunderna. Endast tvenne
af dessa Hourier stodo ensamma qvar:
bcdröf-vade gingo de till floden och blickade, liksom
väntande, mot andra stranden. Yid första
ögonkastet igenkände jag i dessa de båda qvinnor,
hvilka jag högst bland alla älskat, ja endast
älskat. Jag gladde mig att här finna deras bild*
ning helt och hållet oförändrad, emedan de
redan på jorden uppträdt i en gestalt, till hvilken
ingen fnilkomlighet kunde tilläggas. I samma
ögonblick jag igenkände dem, upptäckte de äfven mig
bland den öfriga hopen och sträckte sina armar
öfver elfven emot mig. Ifrigt trängde jag mig
fram till yttersta brädden, i föresats att våga
ett djerft språng öfver den smala floden; men med
rysning bäfvade jag tilbaka från afgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
