Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onda gärningar. Så såg jag bland hundrade, mer
an nittio omkomma och knapt tio, mot hvilka
Engeln Gabriel sträckte sin hand, räddade
vandra öfver bryggan. Nedkastande sig på jorden,
ansigtet vändt mot det himmelska Kaaba*), det
strålande gulltemplet, knäböjde de frälste för
Propheten och kysste fållen af hans mantel. Men
bland de olycksalige förmådde några knapt taga
ett steg på bryggan, utan att nedfalla; andra gin
-go blott till hälften öfver den; en och annan hade
redan ena foten I paradiset, då den andra
undan-halkade, så att han nedtumlade och ett rysligt
skrätt skallade ur djupet, och en blåblek,
eld-blandad våg, gnisslande, uppslog mot berghällen.
Adam bortvände, gråtande, sitt ansigte. Men
med outsäglig himmelsk ljufhet, lutade mot
honom Jesus sitt af strålar omgifna hufvud,
hvi-skande: Sörj icke, menniskoslägtets fader!
Påminn dig, att dina barn ej i evig tid skola
for-hlifva i denna straffets ort, utan att de engång
med renade hjer tan skola ingå i herrligheten.
Vet, hämdens domar gå i dag i fullbordan: men
kärlekens och den eviga barmhertighetens dag
kommer, när tiderna äro ute, och dommaren
är jag.
Mera förnam jag ej af den nazareiska
Pro-phetens ännu för mig obegripliga tal; ty
längre förmådde jag ej uthärda detta jemmerfulla
skådespel. ÖfverhöJj mig, jord; störten Öfver
mig, klippor, ropade jag förtviflad, ilande från
*) Templet i Mekka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
