Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämta luft i den minsta och oansenligaste af
se-raljens trädgårdar. Men äfven då var det oss
fornekadt, att gå hvarest vi ville: en vakt af
svarta eunucher följde oss i spåren och man grep
mig alltid hårdt i armen, så snart jag försökte
vika från den bestämda gången, der hvarje träd,
hvarje buske var mig längesedan bekant. Och
likväl var denna spassergång vår enda njutning:
knapt hade dagen uppgått, förrän mitt hjerta
klappade mot den lycksaliga timman. Alla de
öfriga tillbragte vi i en djup enslighet. Harems
qvinnor fördrifva sin tid med sin prydnad, sina
ränkor och med besök, någongång med sång och
musik, samt åskådandet af dans oeh gycklerier.
Dessa ränkor hvälfva sig hufvudsakligen omkring
att utestänga den eller den från enke-sultaninnans
och den herrskande drottningens ynnest och i stället
förvärfva den åt sig, ty af dessa båda qvinnor beror
hela deras hopp att engång återvinna frihet. Man
skulle tro, att dessa olyckliga rigtade hela sin
om-tanka på, att genom alla behagens retelscr fängsla
sin herre: ingenting mindre. En sådan lycka är
endast så länge önskvärd, som ingen thronarfvinge
ännu finnes; men hvar och en, som födtbarn, är,
som redan är nämdt, för alltid innestängd.
Begrip-ligtvis anses den obetydligaste småsak, behandlas
den uslaste nyhet af dessa sysslolösa varelser såsom
den vigtigaste angelägenhet, och gifver
mångfaldig anledning till sqvaller, öfverläggningar, afund,
skade-glädje, och de finaste ränkor. Innesluten
inom sin cell, måste min moder umbära äfven
dessa eländiga tidsfÖrdrif, och hvem vågade, hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
