Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tego lig en så medlidande uppsyn att jag hade
möda att ej utbrista i löje. En annan, som jag
träffade i en lummig löfgång, kramade vänskaps*
fullt min hand, under det han såg sig rädd
omkring, och försäkrade att han gerna ville trösta
mig, om han ej endast fruktade att blifva sedd i
mitt sällskap, ty ni vet, unge man, tilläde han,
att det strider emot en god undersåtes pligt, att
visa deltagande för den, åt hvilken nådens herre
vänder ryggen.
Innan jag ankom till min ö, hade jag
förlo-rat nästan allt mitt elaka lynne. Ber skulle jag
snart hafva förgätit en så kallad lycka, hvilken
jag vann lika oförmodadt som jag förlorade den,
om ej min fars dagliga jemmer derom
oupphörligt påmint mig. — Du har i fyra månader varit
hans gunstling; jag vet att ingenting blef dig fö
r-nekadt, och hvad har nu din far, hvad har nu du
sjelf deraf? — Öfvertygelsen att hafva handlat
redligt. Min far, jag har redan ofta sagt dig
mina tänkesätt i denna väg. — År icke jag också
en redlig man; men jag vet icke hvilket
betänkande jag skulle haft att emottaga välgerningar
af min konung, min beherrskare. — Jag ej heller,
men jag har aldrig bedt honom derom, och han
liar visat mig nog aktning att aldrig tillbjuda mig
några. — Underbara grundsatser i sanning! I ju
■torre nåd man alltså står hos en furste, ju
mindre skall man deraf njuta i verkligheten! Men
det är icke underligt, att du med så sträfva
tänkesätt ej kunnat bibehålla konunga-ynnesten. —
Hvem vet, om den ej kan återkomma; sade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
