Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min far, mi mera på allvar öfverraskad,
störtade å nyo på knä, oeh altoi de närvarandes
ansigten uttryckte förvåning och afund. Sanslo#,
förkrossad, med stela, orörligt på golfvet
fastade ögon stod jag vid detta åskslag. Skulle jag
emottaga denna gåfra? nej, min sällhet vore då
for evigt forlorad, de löften jag svurit mig sjelf,
på engång hrotna! Och af säga deimaiarliga skänk,
vågade jag dock ieke, utan att tillika uppoffra
Schahen» gunst, utan att äfventyra min och min
fars välfärd. Ingenstädes såg jag. räddning,
under det min far än trampade mig på foten, än
förtvifladt ryckte mig i kaftanen. — Jag har
slitit henöe från mitt eget hjerta för att gifva dig;
i sanning jag äger knapt någon dyrbarare skänk
att bjuda dig! sade monarchen med en blandning
af godhet och vrede. — öfverraskad, rörd af
dessa ord, kunde jag omöjligt förkasta en ynnest,
hvarmed han velat göra mig lika mycken ära
som glädje. Jag höjde ett knä for divanen,
stammande förvirrad: Med vördnad emottager jag ett
prof af . . . — Det förstås att du emottager det,
svarade Schahen, hvars kinder färgades af
växande förtörnelse och tillika af det öfverflödigt
njutna vinet. Hvem skulle också cj gerna förmäla
sig med en ung drottning; hvem skulle icke
skatta sig lycklig att äga den dyrkansvärda Fat me?.
Han häftade på mig en skarp blick, som
småningom förvandlade sig till mildhet. — Den
kallsinnighet, hvarmed Rustan i dag emottage*
min nåd, fortjenar en bestraffning. Hela
sällskapet skall i all sin glans skåda den, som denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
