Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p&s att min tillkomv&ande man skulle förut äga
en älskarinita oeh således vara känslolÖs for alla
andras behåg. Då jag redan erfarit nog
olyckliga verkningar af de lågor, som dessa ögon tändt,
så inbillade jag mig, att om min tillbommande
make finge se mitt ansigte, skulle jag hafva
dubbel möda att formå honom uppgifva sina anspråk
och ledsaga mig till Ceilon. Denna försigtighet
är kanske öfverflödig, men mitt löfte kan ej mer
återkallas.
Suckande lemnade jag rummet. Utanför
harem väntade min far med ett spetsfundigt
ochny-fikot ansigte. — Ser jag nu änteligen min son
lycklig? frågade han, — Jag är det, min far,
svarade jag och sökte antaga en uppsyn, som
öf-verensstämde med ett sådant svar. — Allah vare
prisad! återtog Ibrahim, ert giftermål blef
af-slutadt på en olycklig dag i kalendern, och jag
vet icke hvilken hemlig aning alltid sagt mig, att
det aldrig skulle blifva något dcraf. Du synes
född till att upplefva alla -slags äfventyr, och
ända intill sista stunden fruktade jag, att något
nytt spektakel kunde uppstå. Huru nöjd är jag
dock icke nu, att se min farhåga onödig, fastän
din första uppsyn just icke lofvade det bästa.
Men ... — Och nu hade han tusen saker att
fråga. För att säga honom något — åtminstoné
ville jag ej for mig sjelf erkänna någon annan
orsak, —• berättade jag honom, att jag icke hade
delat min lycka med Schahen. — Det är platt
omöjligt! ropade han raedifver. Lika gemaskulle
17, 18 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
