Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Jussuf och min Fatme var Fanny. Sanslös
föll jag tillbaka på golfvet.
Slå honom, slå honom till döds, hämnen er
broders mord? ropade Jussuf, under det man
bortbar Fanny, som nu återkom från sin dvala. Man
började grufligcn handtera mig, och känslolös för
smärtan, väntade jag med förtviflans lugn i
hvarje ögonblick döden, då Jussuf inkom, och ropade:
nog, tappre Mohratter! lemnen oss och gören allt
färdigt till afresan! I morgon skolen J dubbelt
erhålla eder betalning.
Jag borde skjuta en kula genom din panna,
fårhufvud, som i Schahens hof höll på att prata
både skägg och hufvud af mig. Men Fanny har
bedt för ditt lif; och för bastonaden, som din far
lät gifva mig, är du ändå, ser jag, tillräckligt
betald. Emellertid har du här så mycket
penningar, att du kan kräla tillbaka till ditt
fädernesland ! — Han kastade en liten penningepung
bredvid mig och tog med hån och löje afsked af mig.
Jag ägde ej engång styrka att förbanna honom.
Den sista branden i eldstaden slocknade, och
mörkret, som nu utbredde sig, gaf mig
tillräckligt tillfälle att göra mina betraktelser. Men
min själs och kropps smärtor hade så bedöfvnt
mina sinnen, att jag ej ägde känsla för
någonting och föll i en djup vanmakt.
Några timmar hade jag tillbragt, då
värdfolket, sedan röfrarne dragit sig tillbaka, inkom
med ljus. De lossade mina bojor och lade mig
på en bädd, der man använde så goda läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
