Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan gång tala. Men är ni då verkligen
säker, att det var min Fanny? — Då han erfor
Jus-sufs förrädiska öfver fall, upphof han ett högt
skri, och hans bestörtning fördubblades, när han
hörde den sista händelsen vid Kondatschi.
Jag slutade, och gubben satt länge tigande.
— Nej, Fanny är icke död! — ropade han
äntligen. — Hvad? utbrast jag, hon är icke död? Med
hvilket hopp söker ni ej dåra er, beklagansvärdc
fader? Påminn er, att en döende, öfverväldigad
af samvetsqval, sjelf tillstått det, — en döende,
som genom denna bekännelse var viss att förlora
sitt lif. — Jag känner bättre denne Jussuf.
Visar icke er egen berättelse, jemte hans sista
händelser, att han aldrig känt någon ånger? Nej,
han var i denna ytterlighet af förtviflan och
arghet, då lif ve t ej mer äger något värde, helst om
han derför skulle hafva att tacka en fiende.
Ingen hämd återstod honom mer än dikten
omFan-ny’8 död; han visste att denna underrättelse skulle
djupt gräma er, och för denna hämd ville han i
detta ögonblick uppoffra sitt lif. Prisad vare
meliertid himmelen, att jorden äntligen är befriad
från ett sådant missfoster! Ni sjelf är en
ädelmodig ung man, som till sin fader ville ledsaga en
qvinna, hvilken ni sjelf älskade, hvilken redan
genom heliga band tillhörde er, som för hennes
•kuld trotsat så många faror och icke undkommit
dera utan förlust. Men hvad, jag ser ni är
sårad; jag skall skicka efter edra saker, och ni
skall ické lemna mitt hus, förrän ni är
fullkomligt läkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
