Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min axel var nu så godt som alldeles läkt,
men i samma mån som min helsa tilltog, ju
mera aftog den gamles. Med hvarje dag tycktes
han föröfrigt fatta en större tillgifvenhet för mig,
och tillstod hundra gånger, att aldrig skulle
Fanny hafva funnit en make, som mera älskade
henne än jag. Ö att jag äfven anat det, sade han,
då jag första gången såg dig, min son, — ty
han gaf mig nu detta ljufva namn — huru
många olyckor hade jag Icke då bespart oss alla!
Om henne talade vi beständigt; jag kunde
aldrig tröttna att höra honom berätta om hennes
barndom, och måste i min ordning förtälja de
minsta omständigheter om vår sammanvaro såsom
älskare och såsom makar. Sedan blandade vi
våra tårar, och slutligen ropade Willmot vanligen:
hon återkommer, hon måste återkomma! Hon är
icke mördad, och huru skulle hon glömma sin
gamle far?
Nejden kring Colombo är förtjusande skön.
Vid stranden af den breda Mutwall upphöjer sig
cn kulle, från hvilken man öfverser en omätlig
rymd af det brusande hafvet och den stilla
framflytande floden; den stora, präktiga staden, med
de hvita bländande husen, längre bort en taflaaf
olika landskaper, som trappvis uppstiga öfver
hvarandra emot öns medelpunkt, i fjerran
omfattade af höga, majestätiska berg, hvilkas fot be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
