Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacket af cocot och kanelskogar. Lätt skulle den, *
som aldrig sett Kaschmir, medgifva hvad
invå-narne påstå, att här hade det gamla äkta
paradiset funnits. Denna kulle, på hvilken Willmot
hade ett landthus, var mitt älsklings-uppefiåll:
här satt jag hela dagar, med blicken utåt rym*
den, och då jag på långt afstånd blef varse
spetsen af en skeppsmast, ilade jag med klappande
hjerta till hamnen, stod der flera timmar
väntande, ända till dess skeppet fällt ankar och de
seglande sprungo glada upp på stranden.
Den gamle hade sjelf flyttat ut till detta
landt-ställe, för att vid sin dotters ankomst, hvarom
han oupphörligt drömde, en halftimma förr
kunna sluta henne i sina armar. En dag såg jag
honom bedröfvad sammanpacka sina saker. —
Hvart-hän? frågade jag. — Jag flyttar åter till staden^
Fanny kan ej mer komma detta år, om cj öfver
Adams-bryggan, det smala sundet vid norra
ändan af ön. — Hvarför icke, min for? Få hela
detta år? det är ju förskräckligt: vi äro ju ännu
i början af April? — Man kan endast under fyra
månader om året nalkas denna hamn.
Duser,huru stormarna redan rasa, huru de ankommande
skeppen småningom glesnat, och huru alla åter
skyndat att lemna denna osäkra redd: nu
anländer intet fartyg mer, förrän åtta månailer
härefter.
En älskare öfvergifver dock sent hoppet.
Ännu dröjde jag en vecka, men den gamle hade rätt s
intet skepp kom. Äntligen ser jag fjerran ett se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
