Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel, raid t ibland de yrande stormarna. Det
tyckes flyga öfver den hala rymden: ty redan
skönjer jag den färgade präktiga vimpeln stolt
utbreda sig för vinden, och snart varsnar jag sjelfva
det snörka timret af det flytande huset. Jag
darrar, då jag ser berg af vatten vältra sig emot
dess stäf; — ty det är icke möjligt annat än att
Fanny är på detta fartyg. Redan nedsjunker det
i de våta dalarna; men snart, framjagadt af de
gnisslande vindarna, höjer det sig åter på
spetsen af de veka klipporna. Nu måste fartyget
förbi en smal utskjutande udde: stormen kastar det
häftigt emot den, jag hör ett allmänt ångest-skri
uppstiga, dock nu är man redan i något skydd för
vinden, man upphäfver ett nytt rop, men det var
glädjens, och segel och ankar falla.
Ännu var man dock långt ifrån landet; men
de häftiga bränningarne tycktes förbjuda att före
afton-lugningen komma närmare. Dock dittills
kunde jag ej vänta. Denna pung tillhör den, som
genast för mig till skeppet! ropar jag vid
hamnen. Man samlar sig omkring mig; man tyckes
väga den upplyftade pungen med ögonen; men
nian kastar en blick utåt det svarta, fräsande
hafvet, skakar på hufvudet och går. — Vi, vi
skola ro er \ ropa tvenne raska Maravaer och föra
mig i sin båt. Böljorna kasta sig såsom
lösryckta marmorhällar mot vår köl: men de starka
ynglingarna framdrifva farkosten. Jesus, Maria!
ropade de förskräckte Hinduerne vid den första
bränningen: den andra fyllde båten till hälften med
vatten, men den tredje var redan svagare. Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
