- Project Runeberg -  Noveller / Häfte 3. Amala /
46

(1840-1851) [MARC] Author: Vilhelm Fredrik Palmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våldsamt måste undertrycka sedlighetens
medfödda känsla och ikläda sig ett pansar af oblyglict
och fräckhet, för att hålla sig otillgängliga för
sitt eget samvetes förebråelser och for verldens
förakt; så har deremot en Indisk flicka, som
invigt sig åt nöjet, derföre icke afsagt sig sitt
värde, icke trotsat anständighetens lagar och
verl-dens omdömen: hon betraktar hvarken sig sjelf,
ej heller betraktas hon af andra som en
förka-z stad varelse. Detta medvetande skyddar hennes
charakter från förnedring. Sjelfva dygden beror
till en stor del på ens egen föreställning om rätt
och orätt; den som handlar enligt den sedliga
måttstock, som hans religion, hans nation, hans
samtid, hans eget samvete graderat, handlar ju
icke orätt, och får ju icke bedömmas efter en
främmande, om än mera upplyst rattslära!

Detta allt anförde jag för mig ’sjelf till den
unga Sutredarians urskuldande. Men en annan
röst tillhviskade mig, att allt detta ändock vore
idel tomma sophismer, att det dock gifves eviga,
för alla folk och alla tider gällande sedelagar,
med outplånliga bokstäfver inristade i allas bröst,
i allas samveten, livilka, åtminstone hos de
ädlaste, af ingen om än så förvänd uppfostran eller
af hvilka förhållanden och fordomar som helst
aldrig helt och hållet kunna utrotas. Och till
dessa ädla hörde Amala; naturen sjelf hade alltför
omisskänneligen tryckt detta insegel på hennes
änne; jag läste der, att hon sjelf, denna stora
lärmästarinna, hade hos henne inplantat äfven
blygsamheten, den hon dock nu så fräckt kasta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:00:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vpfnovell/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free