Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Btjernornas åsyn! Ett stycke vester utanför
staden ligger en kulle, kransad af bananas och man*
go. Bären mig dit, och nedsätten mig under den
höga palmen, som jag vill visa eder. Jag vill
belöna edér godhet, så mycket som med guld
kan vedergällas.
Innan solens uppgång voro vi vid den höga
Innden. Jag hörde det goda folket snyfta, och
med ett sakta heu! heu! uppmuntra hvarandra på
vägen. Hvad mig angår, var jag vid godt mod.
Här, här, ropade jag, då jag upptäckte det
höga, himmelåtsträfvande trädet. Man nedsatte mig.
Jag uppdrog en guldpåse och räckte dem; de
mottogo den med bortvändt ansigte. Många
timmar återstå mig ej! fortfor jag, och ännu måste
jag bedja eder om den sista tjensten: Dröjen i
granskapen af mitt lik, tills solnedgången, på
det schakaler och andra villdjur, i fall de äfven
om dagen skulle våga sig fram i denna ensliga
nejd, icke måtte härja min andlösa kropp. J
kunncn ju det, fastän J icke aren af
Parias-stam-mcn. När solen nedgår, kommer man från
staden och hämtar mig till begrafning; och hvar
och en af eder gånge då, glad och förnöjd, till
sitt hemvist! Nu, vänner! aflägsnen eder: jag har
lefvat ensam, och jag vill dö ensam: på min aska
skola inga tårar falla! Lefven väl, lefven väl!
mitt öga skall icke mer se eder!
Jag gaf hvar och en af dem handen. Då de
hade bortgått, nedlade jag mig och stödde
huf-vudet mot palmstammen, blickande utåt det vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
